Så hanterar du misslyckanden på rätt sätt

Men hur ofta stannar du upp och funderar på vad det faktiskt innebär för dig och ditt team? Har det påverkat ditt beteende på något sätt? Hur ser din organisation på det?

Ingen siktar på att misslyckas, förstås. Men när det oundvikligen händer, vilka lärdomar drar vi egentligen av erfarenheten? Mer specifikt, hur lär vi oss av den? Alltför ofta försöker vi dra fel slutsatser av våra misstag eftersom vi enbart fokuserar på att analysera fel saker.

Analyserar du dina misslyckanden? Eller hur du lyckas?

”Just little bits of history repeating”, som det heter i en av Propellerheads låtar. För att undvika att upprepa misslyckanden är det avgörande att lära av våra misstag. Om något går fel behöver vi ordna en separat session för rotorsaksanalys, en post-mortem eller en liknande övning. De här sessionerna hjälper oss att i detalj analysera allt som ledde till misslyckandet, så att vi kan undvika att göra samma misstag i framtiden.

Avsikten bakom det här arbetssättet är god. Men fungerar det verkligen? Är det faktiskt användbart?

Mitt svar är nej. Jag tycker att det är svårt att dra användbara lärdomar av historien på grund av dess komplexitet. Omständigheterna skiljer sig åt i varje situation, och det som kan verka tydligt i efterhand behöver inte ha varit det när händelsen inträffade, även om det hade varit möjligt att ta hänsyn till allt.

I verkligheten kommer sannolikt exakt samma katastrofer aldrig att inträffa igen – med eller utan analysmöten och detaljerade rapporter. Men när liknande händelser väl inträffar lyckas vi inte förhindra dem. I slutändan upprepar vi alltså historien ändå. Inte misstagen, utan den del som handlar om analys och rapportering, som vi plikttroget genomför gång på gång. Vi bygger upp en falsk känsla av trygghet och antar att vi kan spåra varje tänkbar orsak och verkan.

Är det då bara slöseri med tid att lära av de här misstagen? Inte nödvändigtvis. Men vi behöver fokusera på vilka beslut som fattades och varför, samt på vad som krävs för att lyckas – inte på vad som orsakade misstaget.

Så överlevde vi vår värsta säsong någonsin

När jag åkte konståkning i ett synkroniserat konståkningslag fanns det en säsong som laget minns särskilt väl. Men inte av de skäl du kanske väntar dig. Säsongen innan hade vi åstadkommit mycket och den var spektakulär på många sätt. Våra förväntningar var naturligtvis höga, och vi var redo att nå ännu bättre resultat. Men under säsongens gång gick vi stadigt från en besvikelse till en annan i tävling efter tävling.

Varför? Förlorade vi plötsligt vår talang eller ambition? Knappast. Precis som den tidigare framgångshistorien jag nämnde var misslyckandet som följde summan av många delar. Ändå väcker våra framgångar sällan samma behov av analys som våra misslyckanden.

Som psykologen Daniel Kahneman har förklarat syftar biaset ”regression mot medelvärdet” på tendensen att extrema eller ovanliga händelser följs av mer typiska eller genomsnittliga händelser. Våra hjärnor tenderar att överskatta skicklighetens eller andra faktorers betydelse för den exceptionella prestationen, och vi kan anta att den efterföljande försämringen beror på ett misslyckande eller problem. Vi trodde också att det fanns ett problem, och det här lärde vi oss av det:

1. Den första, och viktigaste, lärdomen vi drog var att vi helt enkelt saknade tilltro till det vi framförde. Vi hade ingen tydlig bild av vad det skulle vara och hade svårt att förstå det från början. Vi försökte hela tiden få det att fungera genom att lösa varje problem vi stötte på.

2. På arbetsplatsen kan analys av ett misslyckandes orsaker och konsekvenser leda till skuld och skam. Vårt team mötte visserligen besvikelser, men vi försökte inte utkräva ansvar. I stället höll vi ut och fann styrka i vår gemenskap, delade skratt och tårar och upplevde framgångar och misslyckanden som ett team.

3. Till sist gick vi vidare från det som varit och blickade framåt – vi förberedde oss alltid för nästa säsong. Katastrofen lever nu kvar som en legendarisk berättelse och sitter betydligt starkare i våra minnen än några rapporter någonsin skulle kunna göra.

Vad bör du fokusera på nästa gång du misslyckas?

Det är skillnad mellan att lära av det som har hänt och att analysera dina misstag. ”Lärdomarna” bör ge insikter inför framtida satsningar. Om dina misslyckanden gör dig överdrivet försiktig och får dig att i förväg granska varje möjlig fallgrop, gör du fel. Det här arbetssättet hindrar sannolikt din framgång snarare än hjälper den. Som den tidigare nämnda Propellerheads-låten uttrycker det: Why ask your head? It's your hips that are swinging!

Så varför inte följa exemplet och svänga med de här tipsen?

• Saker och ting kommer oundvikligen ofta att vara komplexa. Omständigheterna kommer sannolikt att skilja sig åt varje gång, och endast vissa kedjor av orsak och verkan blir tydliga i efterhand – för att inte tala om att det är osannolikt att du kan ta hänsyn till varje variabel.

• För att lyckas är det viktigt att fokusera på de faktorer som spelar roll och förstå varför de är betydelsefulla. Undvik att lägga skuld på någon, eftersom alla agerar med goda avsikter.

• Lär er att ta ansvar som team. Håll ihop och var lojala mot varandra.

• Om du kör fast bör du överväga att byta riktning. Om du trots dina bästa ansträngningar och försök inte kan se slutresultatet framför dig, är det sannolikt att dina ansträngningar inte kommer att leda till framgång.

• Arkeologi är det bästa sättet att utforska det förflutnas mysterier, så det är bäst att överlåta det till experterna. Låt oss i stället fokusera på att gå framåt.

Tänk på det här: Om grupper av lynniga tonåringar kan hantera stora besvikelser på ett konstruktivt sätt, kan du också göra det!